Nu har lille Bowie varit inne i huset i 2 dagar.
Det hela började med att jag flyttade in på nedervåningen på min mors väninnas hus.
Efter att ha bott här i några dagar så upptäckte jag en liten bedårande långhårig kisse som satt och bara såg söt ut på altanen.
Jag gick ut för att hälsa, men katten försvann in i buskarna som en avlöning.
Jag stannade kvar en stund och såg sedan att han kikade på mig inifrån buskarna, men verkade livrädd för mig, så jag lät den vara.
3 dygn senare så satt katten fortfarande kvar och såg på mig med ledsna ögon.
Jag ställde ut lite mat och så fort jag gått in så slängde han sig på maten och vräkte i sig 2 dl torrfoder så under 3 minuter!
Sedan fortsatte jag ställa ut mat till honom och försökte få mer och mer kontakt med honom.
Satt ofta och bara pratade med honom, men han höll sig ständigt på minst 3 meters avstånd.
3 veckor och ett bitmärke senare så började han mer och mer lita på mig och tillslut fick jag gosa hur mycket jag ville! Och gosa, det tycker han om!
Efter ytterligare ett par dagar så tog jag mod till mig, ringde veterinär och beställde tid dagen efter och sedan tog jag ett djupt andetag och slängde in honom i vardagsrummet!
OJ, så arg han blev! Uppenbarligen så har han aldrig varit inomhus överhuvudtaget, för han slängde sig handlöst 2 gånger emot fönsterrutan för att försöka ta sig ut igen, men sedan gömde han sig under soffan.
Sedan satt han under soffan ett par timmar innan jag släppte ut mina 3 egna katter till honom, för att dom skulle få veta vad som stod på egentligen.
Dom sprang fram och nosade och han ignorerade dom totalt! Han var inte det minsta intresserad av dom och dom rynkade på näsan och gick därifrån.
Fy, vilken tråkig kompis matte hade slängt in!
Stackars lille Bowie var ändå skräckslagen för att vara inomhus och satt och pep under soffan och vågade inte röra sig, så efter ett tag hade han både kissat och bajsat där han satt och hade kiss i hela svansen!
Tillslut lyckades jag iaf få tag på honom, inlindad i en handduk (mycket spott och fräs från hans sida då), sedan fick jag in honom i mitt gästrum, som jag under tiden hade gjort i ordning till honom. Sedan fick han sitta där i fred under natten, medan jag satt vaken och vakade!
Dagen efter lyckades jag och min mor få med honom till veterinär i Karlskoga, där han sövdes, rakades och kastrerades.
Det var även först då vi fick reda på att det var en liten kattpojk, vi hade tagit för givet att det var en flicka pga hans storlek!
Stackarn, har blivit kallad ”Tova” i 3 veckor! Dessutom bor han nu med 2 stoora maine coon flickor, minst dubbelt så stora som han själv, och dessutom har han ingen päls just nu heller. Snacka om förnedrande för den lille pojken! :)
Efter att han vaknat upp ifrån narkosen när vi kommit hem så var han, minst sagt, sur.
Men till min förvåning så fick jag fortfarande stryka på honom, dock bara om jag stod ut med hans hatiska blickar under tiden.
Nu, ett dygn senare, så sitter han fortfarande under en säng och trycker, men har öppnat upp otroligt mycket! Nu njuter han faktiskt av att man kelar med honom och han sitter och trampar och trampar, men är fortfarande väldigt avvaktande mot alla andra än mig.
Dessutom har han gjort några små försök till att busa med snören och liknande och han och min hankatt, Lancelot, har hälsat på närmare håll och det gick jättebra!
Bowie var som vanligt totalt ointresserad och Lancelot tycker minsann att han är lite söt, den där kissen med den konstiga frisyren :)
Kontaktade även Örebro Katthem idag, så nu finns han även på deras hemsida, sida 5, under "Jourkatter"
http://www.orebrokatthem.com/
Här är lille Bowie, innan klippningen, när han fortfarande har hela sin vackra päls kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar