Idag har Bowie fått träffa "jourmormor". Det var lite läskigt, han var tvungen att hålla ögonen på henne hela tiden, och vågade sig inte riktigt ut ur lådan, trots att joumatte gosade och gosade så han låg och trampade som bara den.
"Jourmormor" är fruktansvärt förälskad i honom och har redan börjat försöka övertala sin man om att dom ska adoptera honom "till Tusse (deras egna katt)" när han har blivit varmare i pälsen.
Dock vet jag inte om det är någon speciellt bra idé, med tanke på att de har både barn och hundar. Han är en otroligt vänlig katt, men väldigt lättstressad, tror han kommer behöva komma till ett lugnt hem, men gärna med en kattkompis, eller fler.
Han är väldigt förtjust i min hankatt, Lancelot, och försöker då&då stryka sig emot honom istället för mig, men Lancelot förstår inte alls vad han håller på med och går, lite smått äcklad, och lägger sig på andra sidan rummet.

Bowie vågar sig fortfarande inte ut ur sitt eget rum och man måste muta honom med kel för att få honom att gå ur sin lilla låda, men det går sakta men säkert framåt för varje dag som går. Om ett par veckor skulle jag tro att han ligger här, bredvid mig i soffan och gosar och spinner som en liten motorbåt. :)

Nu såg jag nyss att lillpojken även går på lådan. Oj, så stolt jag är över honom! Trodde det skulle ta ganska lång tid innan han insåg vad den var till för :)

Nu när frisyren är lite småkonstig,

så får man väl fokusera lite mer på det vackra ansiktet :)