Bowie har nu varit inne i huset i lite mer än två veckor och sakta med säkert går det framåt. Han är fortfarande väldigt osäker, ligger mest och trycker i sin kartong inne i gästrummet, förutom när jourmatte har tid att unna honom en gosstund då, då kan han gå ujt ur kartongen en stund, så han når att stångas ordentligt.

Annars så har vi varit till veterinären med honom ännu en gång, så nu är han både vaccinerad och id-märkt. Han var fruktansvärt sur på mig både när jag skulle ha in honom i buren och när vi kom hem, men under tiden vi var hos veterinären så skötte han sig exemplariskt! Mycket tack vare våran underbara vet. Magnus Andersson som har sån otroligt bra hand med katter, vilket jag även vet sen tidigare.

Bowie har inte vågat sig ut ur gästrummet än, mer än 2 små försök. Dock så tyckte min äldsta hona inte alls att han ska vara någon mer stans än i gästrummet, så hon jagade in honom igen. Men förhoppningsvis så vågar han sig ut nån gång snart, det går ta den tid det tar.

Han är fortfarande väldigt avvaktande mot andra än mig, och är på helspänn hela tiden även när bara jag är i rummet, men det går bra för andra att klappa på honom iaf, så han är inte det minsta lilla aggressiv.

Inte ens när min fåniga hankatt ska visa sig tuff inför tjejerna här hemma och går in och slår honom i pannan(och sen springer därifrån så fort han kan) så reagerar Bowie. Han tittar bara efter honom, och om han vore en människa så skulle han nog sucka och skaka på huvuvdet åt min lilla Lancelot när han försöker spela tuff.